Ja en dag kvar i staden. Staden som man växt upp i, staden man saknar, älskar och hatar.
Poetiskt och sant, likväl som ni alla vet att jag inte diggar Umeå på samma sätt som Sundsvall.
Tar jag verkligen tillvara på tiden här? Ska jag vara ärlig? Ja, ja som i ja det gör jag. Fast för vissa så kanske det inte framstår som så, då jag ibland inte gör något speciellt egentligen. Men det är just det som är grejen, jag tar tillvara på ögonblicket. Ingen stress, inga måsten. Det är det som gör det värt det. För snart är det tillbaka till allvaret igen, samma gamla visa. Upp tidigt, stressandes iväg till jobbet, för att sedan stressa igenom de första två timmarna utav dagen, sedan en 15 min rast, där jag inte gör något alls. Tillbaka till stressen igen för att vid elva tiden få i sig lite lunch. Den måste man också stressa i sig, eftersom det bara är 30 min. Sedan återstår det bara 4 timmar utav arbetsdagen som är stress. Hem efter jobbet för att gå ut med hunden, laga mat, äta, diska. Sen kommer min lugna stund. Då återstår det ca: 2 -3 timmar kvar av dagen, innan man är helt slut och ögonen inte längre orkar hålla sig vakna. Så ser det ut, måndag till fredag. En dag i mitt liv. Ovasst, ovisst och otrivsamt.
Nu förstår ni kanske varför jag har sådan hemlängtan.
över och ut.
roger över, roger ut!
