Äntligen. Var ett tag sedan jag var i den sköna staden nu. Har nu bestämt mig, bestämt mig för att inte klaga mer på att jag har det tråkigt och ensamt där uppe i norr. Det slog mig i morse då jag stod och kastade boll åt Pixie. Varför hålla på och gnälla över en sådan skitsak. Finns ju faktiskt dom som har det så mycket sämre. Om man nu tar ett steg tillbaka och kollar på det på lite avstånd. Så är det inte så farligt. Visst att jag inte känner mig lika glad och positiv, men det är nog inte alls något i jämförelse med hur alla dessa barn som svälter varenda dag känner sig. Eller dom som inte har någon alls i sitt liv.
Jag har ju faktiskt väldigt många runt omkring mig, människor som bryr sig om mig. I alla fall hoppas jag det :D
Det är i alla fall skönt att vara hemma igen. Bilen är lagad, även om det kostade en slant, men det var det definitivt värt. Sen att få träffa Carro och Pixie, Diana, Anette, Marcus och Mamma, som jag dock inte träffat ännu. Ska väl ta och åka till henne också innan helgen är över.
Så det jag ville just nu är bara: jag kommer inte att klaga något mer i bloggen, eller jo kanske, men inte över situationen UMEÅ och mitt jobb.
Så om du just nu läser det här och känner, ja det lät väl vettigt. Tänk också på alla de människor som har det svårt i livet, så ser man ganska snabbt att ens egna problem är rätt så små. Kan vara skönt att få lite perspektiv på det hela.......
Tackar för mig så länge. Ha en väldigt bra dag och försök att göra det bästa utav det hela.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar